Alvh

Jag skriver ju aldrig och nog är det ingen som läser. Men det är väl mest för mig själv när jag nu skriver. För att se min historia srkivas och fortsätta. För att se att det inte är nattsvart längre. Det är som ett slags vykort till mig själv.

 

Livet är underbart nu. Jag kan inte minnas att jag varit såhär lycklig någonsin. Jag har aldrig varit lycklig på riktigt innan i mitt liv. Men nu är jag.

Det hela började med Joachim. Joachim är en fantastisk kille. Han är upppmärksam, ger mig söta små presenter, lyssnar på mig och berättar dagligen hur mycket han älskar mig. Jag trodde inte för mitt liv att jag ens var värd kärleken och att jag kunde bli älskad på riktigt. Men nu har ödet slagit till och jag är så kär i denna fantastiska kille. Jag är så lycklig.

 

Och så har jag precis flyttat till en underbar etta i Hageby.

 

Det är precis som jag hittat min plats i tillvaron, och det gör mig så lugn.

 

Jag är så tacksam för mitt liv och allt och alla i det. Äntligen.

 

<3

Hej pappa.

Jag undrar var du är och om du ser mig. Vissa dgar vill jag ringa dig och berätta om allt. Att allt egentligen går som det ska, allt det där du vill höra. Jag vill höra dig vara glad för min skull och jag vill höra dig dra något dåligt skämt. Det känns inte alls längesedan jag hörde din röst. Det är snart ett år sedan.
Jag saknar dig så.

Du skulle ringt mig vid lunch och frågat om vi skulle fika nere på Lindahls på stan. Du hade bjudit, det gjorde du alltid. Det var så det skulle vara. Och du hade stått där och väntat när jag kom. Med glasögonen i pannan. Sedan hade du beställt en giffel med ost och skinka och en chokladbiskvi och kaffe. Och jag hade hällt upp kaffe åt dig, med en liten skvätt mjölk precis så som du ville ha det. Sedan hade jag letat upp någon bra plats medans du betalade.

Sen hade vi bara suttit där och jag hade berättat om tentan jag just skrivit, och allt annat plugg jag håller på med. Du hade varit stolt.

Du var alltid den jag kunde berätta om saker som gått bra, som jag visste skulle glädjas. Villkorslöst.
Nu vill jag inte vara någon till last så jag berättar lite bara, men mina innersta tankar får stanna där de är. Man kan nog säga att jag saknar bekräftelsen. Och är det så konstigt egentligen? Vem vill inte bli bekräftad ?

Pappa, det är över ett halvår sedan du försvann. ibland känns det som igår vi sågs och ibland så känns det som hela livet gått sedan den dagen. Den där hemska dagen i Augusti, då du helst plötsligt upphörde att finnas till. iallfall i den här världen.

Men jag tänker på dig varje dag. jag tänkte på dig idag när jag gick förbi Café Swartz. När vi åt lunch där ibland.

Allt påminner om dig. Därför var jag rädd att bo kvar i den här staden, men det har på något vis blivit min räddning. Snacka om ödets ironi.

Sov gott pappa och hoppas du har en bra alla hjärtans dag. För du finns iallafall i mitt hjärta. Föralltid.

6/12- 2013

 

Grattis på födelsedagen, pappa.

 

Förra året skojade vi att vi skulle fira denna dag, 70 år, med buller och bång. Då sa du att du skulle fly till fjärran land och gömma dig. Och på ett sätt blev det ju så. Du var enkel, ville inte bli firad eller så, men jag tror du uppskattade att vi kom och hälsade på. Jag är precis likadan. Vi åt tårta och jag har för mig att du och jag bakade lussekatter. Eller ”gula bullar” som du kallade det. Gammeldags, precis som du kallade köttfärs för malet kött och vispgrädde för tjock grädde. Det var så du. Pappa.

 

Men förra året kunde jag aldrig ana att livet skulle se ute så här. Inte på något sätt. Jag kan inte förstå att du är borta, och jag saknar dig. Du ska ju bara finnas här och bära upp min värld när inte jag klarar det själv. När jag inte orkar eller bara när allt går fel. Då har du alltid funnits där. Alltid hjälpt, ifrågasatt många gånger, men alltid hjälpt.

 

Jag vill att du ska vara här när jag klarar en tenta, eller bara gjort något jag är stolt över. För ingen i hela världen har någonsin blivit så jävla stolt som du . Du gladde dig så enormt. Och jag minns i somras när vi fick reda på att jag kom in på min utbildning. Du var så glad. Och jag med. Eller när jag tog mitt körkort. Det är alltid dig jag velat ringa först när något bra händer för du har alltid blivit så genuint lycklig. Nu är den glädjen lite borta. Visst blir jag glad när jag klarar något, och stolt. Men det finns ingen som gläds på samma sätt som du gjorde.

Jag minns i somras när jag velade om jag skulle tacka ja till studentrummet eller inte. Jag sa att jag var så feg. Du sa att det var det sista jag var, tänk på hur det var när du skulle flytta ner till Skåne.

 

Ibland pratar jag med dig när jag släckt lampan, det känns som du är där, jag hoppas det. Jag saknar dig varenda dag. Jag vill bara vakna upp ur den här mardrömmen. Och när jag vaknar så är det sommar och vi sitter ute på Fransberg och fikar med Mona, Jörgen och alla andra därute. Precis så som livet skulle vara. Som det ska vara.

 

Nu måste livet hitta nya meningar, jag måste hitta stöd på andra håll. Jag har ingen. Dig har jag alltid kunnat lita på. Det var så tryggt att ringa till dig varje dag. Det finns ingen sån längre. Ingen som är intresserad av min dag, som bryr sig om hur det går. Inte på det sättet och inte varje dag. Det är så in i helvete tomt och jag vet inte hur jag ska kunna fylla det tomrummet efter dig. Jag tror inte att det går.

Du skulle ju alltid finna här hos mig.

 

Jag älskar dig pappa.

 

Saknar dig för alltid.

Livet har ändrats drastiskt sedan sist. Jag lever för stunden och kanske kan jag inte vara så tillgänglig för människor som jag önskar. men så får det vara. Skolan är sliut och jag fick det bästa av betyg. Tack Marieborg. 

 

Kärleken är frånvarande och kramsjukan är enorm. Men jag vill inte slå mig till ro än. Den som vill ha mig kommer få jobba hårt. Eller så låter h*n bli, jag orkar faktiskt inte bry mig. Kramar kan man få från andra.

 

Just nu är familjen allra viktigast. kanske att jobba lite mellan varven... Det är nu alla relationer prövas, hårdare än någonsin.

Kärlek.

 

Helgen som var var fantastisk. Cecilia bjöd på god mat och sedan giclk vi till Askens och tog en öl. Jag Cecilia och Adam. de bästa av vänner.

Jag frömde dock årets sjukaste drömmar... eller jag brukar drömma vansinniga drömmar, men den här tog fan äckelpriset. Jag drömde att jag var hos nån kille som hade skaffat en liten söt hund. Problemet var bara att han ävgrade plocka upp efter hunden när den bajsat o sen rullade sig hunden i bajset. jag och massor andra skällde på killen, ägaren, och sa åt honom att tvätta av hunden. Men han vägrade så jag fick ställa mig med hunden i handfatet och tvätta av. Så jävla äckligt. Inte nog med det. Jag fick en ansenlig mängd hundavföring i MUNNEN under tiden. Jag höll på att spy i sömen. För att inte tala om när jag insåg vad jag drömt. Usch!

Sen drömde jag att jag o polarna skulle gå på Arbisteatern som ligger bredvid här där mamma bor. Och vi tog flyget dit. Ryanair. Härifrån.... SHowen var så dålig så den arga publiken tvingades av säkerhetsskäl ut från lokalerna. Så då var det bara att ta flyget tillbaka. Men det gick ju inte att starta och landa typ på 50 meter så vi fick ta flyget till Arlanda för att sedan ta tåget tillbaka... Kul, verkligen.

 

Ingen drömtydare här hoppas jag... ?

Nu längtar jag bara till nästa helg. jag ska gå på Fields of the Nephilim på Babel i Malmö. Och bo hos Adam. Och träffa massa underbara Malmöbor. Som jag längtar!!!

Denna veckan. Fem dagar hitills. Fem dagar skola och tre dagar jobb. På fem dagar. Bra jobbat Anna. Men jobb och annan sysselsättning är oftast det som gör att jag kan stänga ute allt annat. bara fokusera på det som måste göras för stunden. otroligt avkopplande samtidigt som det är slitsamt.

 

 

 

Skola och jobb.Det är det jag andas och det är i det jag lever. Jag längtar till Norrland, jag längtar till sommar. Jag längtar till den dan jag kan andas utan att något i hela världen hindrar. jag är en drömmare. har altid varit...

Våren är här och det är... iskallt! Men det är ändå vår och underbart! Men frågar ni gnäll-klubben på FB så får ni nog inga positiva tillrop när ni nämner våren. Men det är ju ljust för i helvete! Och iallafall mina vårkänslor spirar.... kanske inte varje dag, men i skrivande stund iallafall...

Pinsamt nog hittade jag just en adventsljusstake i mitt fönster och vrålsjöng "Stilla natt" här i min ensamhet... men det är en parentes....

 

Påsklovet var underbart. Lugn och ro, och sedan åkte jag till L en sväng och bara njöt av naturen och det enkla livet på landet. Det finns ett sånt ur- lugn där, som jag inte upplevt någon annanstans. Tiden står still och inga problem existerar. Det var underbart och jag längtar nästan redan till nästa tur dit.

Ursäkta.... ? 6 unika besökare.... Vilka är ni då om jag får fråga ? Jag har inte bloggat ordentligt på säkert tre år och här är redan fem utöver mig som är här... Antingen har nån jäkel loggat in varje dag i tre års tid i hopp om att något litet ord skulle stå.. Och döm av din förvåning när jag är tillbaka! Haha! Du måste vara så jävla lycklig...

Eller så har ni bara snubblat in av någon anledning.. men det är inte lika roligt. Förvisso så har jag sagt till Niclas och Helena att jag skriver igen... Men ni resterande hela TRE personer. ... Who are you! Jag kräver att få veta! ;)

 

Idag vaknade jag 7.40. Så drog jag fram klockan en timme. 8.40... Vafan? Det är ju tidigt ändå! utan massa sommartid och tjaffs...

 

Men jag kom upp (efter att ha slappat typ 1,5h) i bra tid så jag tog en promenad i solen upp till farsan där också brorsan huserade dagen till ära, därefter mobbade jag dem ett par timmar och promenixade hemåt igen och lagade årets godaste mat. Kesobiffar, stekt potatis, pepparsås, lingoinsylt och grekisk sallad. Det var fan inte dåligt för en som snarare föddes med sleven i röven än med den i handen.... Ehh... Eller nåt :P

På tisdag åker jag till Hälsingland, det ska bli härligt med miljöombytet och det var längesen jag träffade L, så det ska bli jäkla härligt. Jag har köpt en baginbox rödvin så vi ska nog kunna roa oss i de Norrländska skogarna.

 

Kram kram!

Långfredagen. Den är ungefär lika lång som Gråbergs sång. Låååång. Ni som gått i skolan med mig fattar den oändliga långheten i den sången. Jag har städat och lagat världens fetaste potatisgratäng i dubbel bemärkelse. Mamma hade nämligen köpt vispgrädde att hälla i den... Mina redan förmodligen kolestrolmättade ådror gråter hysteriskt. Men jag tystade dem med några chokladägg! Snäll som man är...

 

Tänkte förut på att när jag skrev här förr så gjorde jag det av samma anledning jag uppdaterar min status på FB nu för tiden. Det var så man gjorde sig hörd och ihågkommen bland en trogen läsarskala på cirka 5 vänner som läste här. Det är enklare att uppdatera saker på FB, men så jäkla mycket krångligare att leta upp gammalt material, för det är så mycket skit i vägen. Det här är så mycket bättre! Det är bara MITT!

 

Glad påsk på er! Ni som fortfarande firar eländet... ;)

 

 

Jag har suttit och läst igenom min blogg frånbörjan till slut, i princip. Fy fasen vad jag har garvat. Fy fan vad rolig jag är! Haha... Eller ja, jag tycker iallafall att det är roligt att skriva. SÅ nu skriver jag igen. Så att iallafall jag kan läsa alla briljanta saker denna fantastiska hjärna producerar fram.

 

Jag sitter här och äter en sojakorvstroganoff jag svängde ihop häromdagen. En söndag för några veckor sedan sade det "PANG* eller nåt i min skalle och jag har sedan dess inte kunnat äta kött. Konsumtion skrämmer mig och varför ska jag ha rätten att äta vad jag vill, förstöra miljön hursomhelst osv när så många svälter i välrden ?

Det mina vänner är tunga tankar. Så jag äter lite vegetarsikt här nu för att spara iallfall några djurliv föhoppningsvis!

Jag har blivit så jävla pepp på att plugga på universitetet! Jag var med en SSK-student häromdagen på Campus o blev runtvisad och fick till och med tappa honom på lite bld, haha! Jag kommer rocka som sjuksköterska! Om jag kommer in...

 

Ciao!

 

 

Jaha detta skrev jag häromdagen! Men tjoff så försvann det! Så nu skriver jag litegrann igen här, fyller på liksom! Som värsta påskägget!

Man måste nära detta leende med choklad.

Jag hoppas jag får ett välfyllt chokladägg. För det är jag värd... Vem ger mig det ? Det vore ju trevligt att få ett utan att hota...

 

Tack hej!

Jag lever....! Säger vi :)