Lördagsnatt.
Hugo ikväll och jag känner mig söt. det blir nog en bra kväll.
trevlig lördag!
trevlig lördag!
2night.
Jag känner för att göra nåt galet ikväll, oväntat, dumt eller bara jävligt härligt. Nånting. Jag blir tokig , jag måste få nåt annat att fokusera på än just dig. Fast varför jag fortfarande gör det är jävligt konstigt. Or is it? Det är inte så att tankarna enbart hamnar där, men ofta, på tok för ofta.
Struntsamma, who cares anyway.
Ikväll ska jag supa och dansa mig svettig och lycklig på dansgolvet♥
Struntsamma, who cares anyway.
Ikväll ska jag supa och dansa mig svettig och lycklig på dansgolvet♥
Allt gör mindre ont sen
Inget är värre än första gången
Tror du på det där själv
att hjärtat lär sig av erfarenheter?
Du läste om mig i tidningen
då ville du vrida tillbaks tiden
Du fick kaffet och bekräftelsen
Försvann igen.
Inget är värre än första gången
Tror du på det där själv
att hjärtat lär sig av erfarenheter?
Du läste om mig i tidningen
då ville du vrida tillbaks tiden
Du fick kaffet och bekräftelsen
Försvann igen.
♥♥♥
To bed.
"...and now it should be easy for me
to let someone new into my bed i think
so I, I go out to save aye aye, I go out and I drink.
but the smoky bars are never too kind,
never too late to remind
just how I still think about you..."
to let someone new into my bed i think
so I, I go out to save aye aye, I go out and I drink.
but the smoky bars are never too kind,
never too late to remind
just how I still think about you..."
So why don't we go, somewhere only we know?
Release me.
Idag är jag så jävla frustrerad. SÅ. JÄVLA. FRUSTRERAD. Trots askul dag med bästa vännerna. Men de dagarna är nästan värst, när man sen kommer hem och allt är lika grått som man lämnade det. Jag vill bort bort bort. Eller göra något meningsfullt med tiden jag har här, nu. Jag gör ju det till viss del, men just nu är det otroligt tungt att jobba, till och med andas är svårt ibland. Och då menar jag inte pga astman. Det gör ont i hela bröstet. Men inte alltid. Vissa stunder är så trevliga så jag bara kan explodera också. Jag vet inte vad det är, jag har alltid varit rastlös, men inte på det här sättet. Kanske är för att jag är singel? Jag är inte så van vid det, även om jag nu varit det en lång tid. Men tidigare har jag alltid kunnat krypa upp i någon annans famn och glömma bort mig själv och allt runtomkring. Jag vill bli riktigt jävla tokkär. men samtidigt inte nu, inte här. En kort romans kanske? Men sånt kan man inte bestämma. Det är så härligt att vara riktigt jävla tokkär bara. Men det är ju inte allt. Man måste vara nöjd med sig själv och sitt liv för att allt ska bli bra i slutändan. Skulle jag träffa nån nu när jag är såhär frustrerad skulle det gå åt helvete. Det tror jag. Så det får vänta. Jag har min nalle, han är fin att krama om nätterna. Men det är nog mest den här jävla meningslösheten som är värst. Jag har ett jobb, men vet aldrig när jag får jobba. bara väntar på ett samtal, lägger mig i tid så jag kan rusa upp om jag skulle behövas. Jaja, bäst att hålla käften och gå och lägga mig, de kanske ringer imorgon...
