Alvh

Jag skriver ju aldrig och nog är det ingen som läser. Men det är väl mest för mig själv när jag nu skriver. För att se min historia srkivas och fortsätta. För att se att det inte är nattsvart längre. Det är som ett slags vykort till mig själv.

 

Livet är underbart nu. Jag kan inte minnas att jag varit såhär lycklig någonsin. Jag har aldrig varit lycklig på riktigt innan i mitt liv. Men nu är jag.

Det hela började med Joachim. Joachim är en fantastisk kille. Han är upppmärksam, ger mig söta små presenter, lyssnar på mig och berättar dagligen hur mycket han älskar mig. Jag trodde inte för mitt liv att jag ens var värd kärleken och att jag kunde bli älskad på riktigt. Men nu har ödet slagit till och jag är så kär i denna fantastiska kille. Jag är så lycklig.

 

Och så har jag precis flyttat till en underbar etta i Hageby.

 

Det är precis som jag hittat min plats i tillvaron, och det gör mig så lugn.

 

Jag är så tacksam för mitt liv och allt och alla i det. Äntligen.

 

<3