Alvh

På tisdag åker jag till Norrköping och på fredag får jag äntligen träffa min älskling! Göött liv!

Vaknade nyss upp i Kalmar. Jag och Cicci hoppade på tåget igår för att spendera helgen hos Adam. Underbart att få spendera tid med dem. Bara Jonas som saknas!

Lycka är när kärleken ringer bara sådär, för att han vill höra min röst <3

Då var November här, vintertid och början på den mörkaste tiden. Jävligt dålig timing om ni frågar mig. Värdelösa skitårtid.

Jag är så glaaad idag, det märks va;)

Jag undrar hur jag ska överleva den här vintern... Jag hatar att vara utan dig Leo.

Nu är sista dagen kommen.. Leo åker ikväll. Vädret är kallt, rått och regnigt. Allt det vackra har ett slut. Jag ligger och tittar när han sover, det kommer dröja väldigt länge innan jag får det nästa gång. Jag fasar för tomheten som kommer infinna sig så fort han är borta, det känns redan nu olidligt... Fan.

På torsdag kväll kommer Leo och hälsar på mig över en långhelg. Känner mig som en kär, astöntig, fnittrig tonåring. En sån där jävel jag hatar! Haha. Men det skiter jag i, det är så mysigt att vara nykär. Kan knappt vänta på att få kramas med honom igen!

Dags för en stor förändring. Jag känner mig klar med det jag gör nu. Jag känner mig, trots en hel massa underbara vänner här i Skåne och en fin tillvaro här rätt ensam. Kanske för att jag träffat kärleken. Vem
Vet. Men jag är trött på att gå till samma jobb varje dag, jag är trött på att gå till samma matbutik och handla samma mjölk och kyckling och tvättmedel av samma kassörska varenda gång. Det har varit en fantastisk resa och jag har lärt mig otroligt mycket. Men nu vill jag något annat med mitt liv. Det är bara på planeringsstadiet ännu, men det kan nog bli något av det här. Dags att börja planera på riktigt. Varför fastna i nåt som inte gör en lycklig på riktigt i längden..?

Igår hade jag en riktigt nostalgisk dag. Satt och kollade igenom mapp efter mapp på datorn, foton från tider som sen länge är borta. Människor man känt och människor man älskar eller fortfarande älskar. Det var tungt, satt och lyssnade på musik tillhörande den tiden.. Saknar många delar av allt det där, Norrköping, alla där, hur livet var då och alla nätter med vänner på fyllan, alla utflykter, resor och galna upptåg. Men nu är det nu och det finns så långa nya minnen att skapa sig.

Jag längtar efter att få träffa Leo igen, och se vad framtiden har att ge oss. Just nu är det otroligt tungt att ha nära 100 mil som skiljer oss åt. När allt jag vill egentligen är att ha honom intill mig varje natt. Men det är så väldigt fint att få vara kär igen. Jag har inte varit nykär sen 2006. Och denna gången känns det så mycket starkare.

Nu har hösten kommit. Och den har aldrig varit mer välkommen än nu. jag har alltid avskytt hösten, men en person har kommit in i mitt liv och gjort det vansinnigt ljust. Jag ler, jag är glad, jag oroar mig inte för framtiden. jag bara är och ser framemot vart livet än för mig. det betyder jättemycket.  om en vecka styr jag kosan upp mot Hälsingland och bara mår bra några dagar!

Jag läser återigen Marcus Birro. Jag köpte tre pocket på en gång. Nu läser jag " Att leva och dö som Joe Strummer". Jag älskar språket, beskrivningarna och alla referenser till artister och låtar. Det är vackert.

men det jag ville komma till, som min rubrik syftar på är inledningen på boken. Så träffande och så bra. Boken börjar med en beskrivning av Norrköping nämligen:

" Jag bor i en stad som har Sveriges största kaktusodling.
Det är ingen turistmagnet direkt. Nästan ingen åker hit om man inte måste.
Man blir som guldfisken som som stöter emot glaset vid varje vändning. Man
har ett liv, en vardag. Man ser om sitt hus. Man värnar om sin familj, om man
har någon, annars sig själv. Norrköping är en stad för vanligt folk. Sådana där 
som kikar genom titthålet i ytterdörren innan de går ut. Dagarna går. Livet tröskar
sig fram. Det är näringsfattigt det mesta. En kaktusodling behöver inte så mycket
vatten." 


Gissa varför jag flyttade ;)

Jasså så ni är några smygisar som läser alltså ;) jag kollade just statistiken!


idag fick jag höra att jag är "Stabil" och "har skinn på näsan", det gjorde mig väldigt väldigt glad att någon utomstående ser mig sån. för jag kan ärligt säga att efter ha kännt mig i hela mitt liv, har jag aldrig uppfattat mig som sådan...

Nu ska jag iväg på tisdagspub!

Hej världen!

Vilken galen vecka vi haft, jag och freja!

Vi började med midsommarfiradne på fredagen med Erica, Rodde och gänget i Rönneholmsparken i Malmö. Med allt som hör midsommar till, blommor, sill, snaps, midsommarstång och ringdans. Även femkamp och grillning hann vi med. Undertecknad blev lite för full och drog sig hem med freja i släptåg rätt tidigt. på Lördagen hade Rodde fest som vi gladeligen intog!
Sedan på söndagen packade vi ihop oss, festivlastylade oss deluxe och åkte raka vägen ner till stationen för ROSKILDE!!!!!

Kom dit rätt sent och fick leta tältplats som galningar, men tillslut hittade vi ett bra ställe och slog upp vårt utslitna tält och ägnade resten av dagen åt att bekanta oss med grannar, camping och matställen. SJUKT STORT!!
Vi var där Söndag- Måndag, så lite över en vecka och vi hann med så sjukt mycket. Bra band exepelvis Kings of Leon, The strokes, Iron maiden, Arctic monkeys, Bright eyes, Timbuktu, Hoffmaestro, my chemical romance och lykke Li. Blandat kompott!

men vi har haft det grymt!

Vi har sovit i tält, vadat i lera, bränt oss i solen, skrikit och sjungit oss hesa, dansat tills solen gått upp, kysst vackra pokar, druckit oss berusade och somnat till campingens dunkande högtalare. Vi har kramats med okända och high-fivat förmodligen varenda festivaldeltagare. Vi har återigen fått uppleva festivallivets magik. och jag är så tacksam. Nu har jag blivit sjuk, men jag längtar redan till nästa år.

Tack freja för en grym festival, återigen! WE DID IT!! PARTY!!!!!

Inför Roskilde.