Alvh

Helgen var verkligen en energikick! Fick träffa Cecilia både Fredag, Lördag och Söndag, vilket var helt underbart. Igår träffades gamla gänget bestående av undertecknad, Adam, Jonas och självklart Cecilia. (Krullrumpa, Svampen,Blåbärssmile och Biffarsle om ni så vill). Vi åt en mycket god middag ihop hos Adam på drottningatan och tog sedan bussen för att komma ut och bowla lite. I en och en halv timme spelade vi och jag glänste i början, med två strikes det första jag gjorde. Men sedan tänker jag inte berätta mer om det... Jag vann iallafall första setet. I väntan på bussen tillbaka lekte vi "chip och Chiboing" vilket är en lek som man helt enkelt skickar vidare "chip". Men om personen säger "Chiboing" till den som "chipade" studsar det tillbaka och byter håll. En regel är också att man får inte visa tänderna när man säger det. Vilket gör leken hystersikt rolig. Men sedan tröttnade vi de orden så vi bytte ut "chip" till "regeringsombudsman" och "chiboing" till "nationalencyklopedien". Jag trodde jag skulle dö av skratt. Cecilia kunde överhuvudtaget inte säga "regeringsombudsman" utan att visa tänderna och det läst mest "EEIOUA" typ.

Sedan stack vi hem och tryckte i oss ost och rödvin. Iallafall för min del.

Sedan imorse tränade Cicci och jag. TUNGT!!!

Två miniatyrer från kvällen och sedan Ciccis bak på bowlingbanan... (Ja jag glömde ändra så den också skulle gå i miniatyr. haha biffarsles bak i miniatyr, det vore nåt det) Och Adam och Jonas är inte så konstiga som de ser ut, bara nästan.
,,

Idag är jag så nöjd med mig själv! har städat, diskat, tvättat. Nu sitter jag och pluggar och ska sedan iväg och träffa brorsan en sväng, sedan maria och därefter träna. Sedan ska jag till Cicci. Stressig men kul dag.

Sedan fick jag ett mail från min lärare som jag läst en kurs för i sommar. Hon hade läst igenom mina arbeten och gav mig betyget VG. Jaha?- tänker ni. MEN, jag satsade bara på G-nivå för att jag inte orkade bearbeta VG-uppgifterna. Men tydligen är jag så jävla smart ändå att jag inte behövde det. Det ni. Känn er stolta som känner en sån smart person. Nobelpriset nästa månne?

Ohhhh!!! Igår anmälde jag mig till en kurs i teatersminkning! Den ska gå på tisdagkvällar och är en nybörjarkurs. Precis vad jag vill lära mig.

It's a beautiful life.

Helgen var väldigt trevligt och vi hade så skoj i Jönköping. Underbart att träffa vår Sandra igen. Man märker verkligen hur mycket man saknat när man träffar någon sådär igen. Vi åt buffet i Lördags. TVÅ gånger. Erik sade att han aldrig någonsin minsann ville åka på matresa med mig (hehe). Vi är nu mera kända som "The fat blueberries". Där vi åt en av buffeerna satt världens skönaste människa med självdistans som heter duga. Han satt i permobil då han hade en funktionsnedsättning av något slag, när hans mobiltelefon ringde hade han ringsignalen "Jag sitter i permobil" (Cover på Bo Caspers- Vi sitter i samma bil). Så underbart. Det gladde våra små själar.

Takida konsert och trettioårsfest, kan det bli bättre? Orkar inte resumera allt. Så jag lämnar med Eriks och mina sms till varandra efter hemkomst.

Från Erik till mig:
"Hehe, right back at you, buffe' bluebärry! Skönt att vara tillbaka i ett land där man inte behöver välja mellan gräslök och döden..."

Från mig till Erik:
"Jäkligt skönt. Jag tror dessutom jag måste åka lite buss för att återställa min mentala hälsa efter skräckupplevelsen i jönköpingsbussarna..."

(man får alltså bara gå av i varranan dörr och på i varannan. Tror ni inte vi alltid försökte gå av i fel? Och inte kom ut?)

Från Erik till mig:
" Japp! helt fascinerande! Fast jag har inte lyckats få tag på en pumpa att mäta vatten med än...Det var faktiskt charmigt!"

Jadu se Jönköping.^^

Jag tror jag slänger in några bilder imorgon. För trött för det nu.

Nu drar vi! Erik och jag ska åka till Jönköping idag för att gå PÅ backyard babies och Takida ikväll i Huskvarna folkets park. Och imorrn är det 30års-fest! Kul kul! Byebye.

Jag saknar jobbet. Det var fan glädje varje dag jag gick dit i somras. Och sorg när jag slutade. Precis som det ska vara.

Jag har inte velat uppdatera min blogg då jag inte haft usb-sladden till kameran tillgänglig. Men nu ska jag berätta om sommarens höjdpunkt, förra fredagen 080808, Way out West i Göteborg och Broder Daniels avsked.
Såhär såg jag ut när jag gick:

Gick runt på området från tidig eftermiddag, lyssnade på Franz Ferdinand och Mando Diao, halvlyssnade på The sonics sittandes i solen med en iskall öl och en tallrik sushi. Hörde lite Looptroop rockers, sigur ros, okkervil river och sonic youth.

I fyra timmar satt jag framför scenen. Eller inte bara satt, för jag stod också. Pratade med en kille som läste till apotekare i GBG och var där för att se Grinderman som spelade innan Broder Daniel på samma scen. Självklart hade fjortisarna hunnit före, de med stjärnor på kinderna och två kilo kajal. Pojkar och flickor med rufsigt hår och converse. Jag undrar vad Nick Cave tänkte när han med Grinderman stod på scenen och dessa små flickor och äppelkindade pojkar förvirrat stod längst fram och låtsades vara intresserade... Men de där hör till hela Broder Daniel kulturen, så visst skulle de vara där. Det skulle de verkligen.

Men Nick Cave och gänget var strålande..

I had to get up to get down to start all over again
Head on down to the basement and shout
Kick those white mice and black dogs out
Kick those white mice and baboons out
Kick those baboons and other motherfuckers out
And get it on get it on get it on
On the day that you got born

Helt underbart, den där mannens röst är magisk, trollbindande... Den kanske gör sig mer tillrätta i alla låtar med The bad seeds, och även om Grinderman är i princip samma gäng så är Grinderman något helt annat.
Någon recension tänker jag inte ge, mer min egen upplevelse, för recensioner är jag inte bra på.

Lite random bilder från Grinderman:

Sedan var det äntligen dags för inte bara festivalens höjdpunkt utan också sommarens och till och med årets höjdpunkt. Broder Daniel. Många har lyssnat sig igenom svåra tonår med Broder Daniel, förståtts, tagits på allvar i deras texter och musik. Tillåtits vara den man är, men ändå kunnat känna en samhörighet med varenda jävla tonårings kriser och mardrömmar.
Jag har nog aldrig gått in totalt i musiken, då jag aldrig haft någon annan än mig själv att dela den med. Mina kompisar upptäckte dem aldrig. Annars hade jag säkert också varit en sådan "flicka längst fram". Men jag har alltid avgudat dem.

Nästan alla låtar som man verkligen älskar var med, I'll be gone, lemon, work, shoreline, whirlwind, when we were winning, och så vidare,men några saknades såklart. Det var känslosamt både för oss och för bandet som ju faktiskt hyllade Anders. Nya låten hold on to your dreams har jag efter en vecka fortfarande på hjärnan, och inte på något dåligt sätt.
Henrik Bergren var vacker i en svart cape och käpp, som aftonbladet skrev: "en blandning mellan en 1700-tals kusk och Jack the ripper" ...”Glöm inte att BD aldrig kan dö, även om vi inte spelar ihop” säger han.

Vädret var stålande hela dagen, men mot slutet av konserten kom regnet, stämningsfullt, tajmat... Och välkommet. Har aldrig varit med om en sådan trängsel, jag stod nästan längst fram och var glad att jag inte är en tunnis,man kunde ju knappt andas och än mindre röra sig. Mobilen hade ignen täckning då den var i den tätt packade folkmassan och man behövde inte gå på toaletten för man svettades så mycket.

Oj känns som jag bara tagit en näve minnen och slängt upp här, som sagt ingen recension, mest för mig att komma ihåg. Sammanfattningsvis var iallafall Broder Danielkonserten fantastiskt, sorglig, smärtsam, underbar, stämningsfull och slutet på något stort, men även början till något nytt. Ibland måste något ta slut för att man ska hitta en annan väg. Henrik står ensam kvar på scenen med gitarr, och sjunger stillsamt No time for us, för nu är det slut förklarar han.

BD satte även punkt för min sommar och jag är jävligt nöjd.

Känns som jag börjar bli sjuk, fan då!

Som jag lovade så blir det en liten kortis om Kentkonserten..

Markus Krunegård värmde upp I Lejongropen innan Kent. I lejongruppen åkte man pulka, tefat, stjärtlapp, snowracer och allt möjligt när man var liten, vilket Markus också påpekade.

Sedan kom Kent, minns ej vilken låt de körde som första, men Jocke Berg var på jättebra humör, det var ju deras sista Sverigespelning på ett bra tag framöver enligt dem själva. Vi ses år 2035 sa han innan han gick av scenen, då Mannen i den vita hatten spelats och de miljontals små pappersbitarna som snöade över oss lagt sig till marken.

Andra bra låtar var såklart blåjeans, 747 och den döda vinkeln. Jag har massor bilder också, men kan inte hitta sladden till kameran någonstans!

Usch, ibland skäms man!

En MSN-kontakt hade skrivit som personligt meddelande : "Ute och är social, nås på mobilen" varefter jag såg det blev halvt upprörd och tänkte, vadå UTE och är social?? Hur kan man vara social när man är som "Inte vid datorn på MSN"????!!!

Glömde bort att det fanns ett verkligt liv därute någonstans... Men de senaste veckorna av mycket jobb så har den mesta "sociala kontakten" bestått av MSN... Pinsamt nog..

Nu ska jag gå och skämmas lite.

Häromdagen pekade en farbror på mig och sade till en annan i personalen: Den där, hon väger väl 500 kilo...

Idag tog en tant tag i min näsa och på bredaste östgötska sade hon glatt :Det var mig en redig kran du har!

Samma tant tog mig om armarna och sade lika glatt som innan: Vilka tjocka armar du har.. Sedan fnissade hon förnöjt...

Man får sig verkligen flera skratt om dagen, det är tur för det är jobbigt med.

Imorgon ska jag berätta om KENT-konserten som var lika underbar som vanligt.

Jag är berusad och snart skall KENT spela i Lejongropen!!!! jag är så pepp man kan bli.
Dröm sött, det kommer jag göra.. Har redan börjat.