Semestern.

Tillbaka igen i Skåne. Fantastisk semester! Hultsfred, Hälsingland och Värmland. Några mellanlandningar i Norrköping. Det har varit helt och hållet fantastiskt!


Sommar!

Vissa dagar oroar jag mig för allt men idag bubblar det i hela kroppen när jag tänker på sommaren och allt som väntar! Om exakt en vecka sitter vi uppe i Hultsfred, slagit upp tältet och dricker en ljummen festivalöl i solnedgången. Precis som det ska vara. Veckan därefter ska jag fira midsommar i vackra Hälsingland.. I slutet av sommaren är förmodligen hela mitt liv annorlunda men det är så jävla skönt!!


Skit.

Varför är jag Alltid den som blir besviken? Alltid!!!


Cykelkonst

Målat om min cykel, love it!


Fan

Helvetes jävla skit skit!


Kaosteori

Vi tillhör de som dör
Innan vi blivit gamla
Därför att kärleken är konstruerad så
Därför att vi måste.

Du visste aldrig att jag älskade dig
Hur kunde du veta?
Jag sa det aldrig.

Ärligt talat hade du nog aldrig trott mig
Varken du eller jag var ju verkliga.

Jag var bara en produkt av din fantasi; och du av min.
Vad är verkligt då?

Du kanske älskade mig trots allt
För jag satte ord och färger på de allra vackraste tankar du hade.
Det är inte många som kan det.
Men jag kunde.
Därför att jag älskar dig.

För vad nu det är värt.



Anna H 090330


...

I can see you!


Omöjlig kärlek.

Hittade en gammal text i ett anteckningsblock från längesen.. om det är verklighetsbaserat eller ej förtäljer ej historien, men jag vill ändå publicera den. Jag tror att många går in i något slags försvar; mot sig själva, mot tiden, mot maktlösheten. De gräver ner sig i bitterheten och börjar därmed hata sin älskade. För denna är så nära, men kan ändå inte göra livet intressantare, kan inte göra personen i fråga mer klarsynt, dra på munnen, eller bara leva lite mer igen. De släpper taget så att allt det som var ljus och sol rinner ut på gatan i en sådan smärta som kan ta liv. Innan någon annan städar bort det... Du är en sån med svarta ögon. Ser man in i dem, vet man att du ej är där, vet ej om du har funnits. Om det var du eller någon annan. Om jag träffade dig idag. Då skulle du vara något annat. För då var vi inte längre smittade av det svarta. Om du ser in i mina ögon är de nog lika svarta, för dig med. Och tomma. Tittar du noga. Om det går, med dina kolögon, kan du se ett gråtande barn, som aldrig någonsin ville dig illa. Som aldrig egentligen vetat något om ondska. Men man lär sig slåss, hata, älska. Allt det där. Men det tomma mörkret i dina ögon kan jag nog aldrig lära mig behärska, kyssa bort, nej. Jag vet att detta inte har något med verkligenheten att göra. det är bara naiva drömmar om en perfekt värld. Men jag kan inte sluta tänka på dig. Jag skulle vilja krypa upp i din varma, och trots allt, trygga famn. Luta mitt huvud mot ditt bröst. Hålla om dig. Känna dina hjärtslag, känna dina händer smeka mig sakta över ryggen. Känna din andedräkt i mitt öra när du viskar att allt kommer att bli bra...

Inget blir som man tänkt sig..

Jag sitter på ett tåg till Malmö. Efter den mest värdelösa semester någonsin. Skulle ju haft en underbar vecka hos den finaste mannen jag känner. skulle ju bara få njuta av skogens lugn och hans trygga armar. Och av rösten som får det att pirra mjukt i magen och hela min själ att le. Men ödet ville annat. Jag blev kvar i Norrköping 6 dagar. I ett mycket förvirrat, nedslaget och hopplöst tillstånd.

Vintern är inte till för oss. Naturens makter står vi inte emot. Och vad som väntar oss vet vi inte. Bara att nåt väntar.

Jag hoppas våren håller all lycka i sin famn och att jag snart får hålla Leo i min.


20 minuter till jag får träffa Leo.. Sitter på tåget och väntar och längtar..


Kärleken

På tisdag åker jag till Norrköping och på fredag får jag äntligen träffa min älskling! Göött liv!


Vänskap.

Vaknade nyss upp i Kalmar. Jag och Cicci hoppade på tåget igår för att spendera helgen hos Adam. Underbart att få spendera tid med dem. Bara Jonas som saknas!


Lycka.

Lycka är när kärleken ringer bara sådär, för att han vill höra min röst <3


November

Då var November här, vintertid och början på den mörkaste tiden. Jävligt dålig timing om ni frågar mig. Värdelösa skitårtid.

Jag är så glaaad idag, det märks va;)


Den stora saknaden.

Jag undrar hur jag ska överleva den här vintern... Jag hatar att vara utan dig Leo.


Saknad.

Nu är sista dagen kommen.. Leo åker ikväll. Vädret är kallt, rått och regnigt. Allt det vackra har ett slut. Jag ligger och tittar när han sover, det kommer dröja väldigt länge innan jag får det nästa gång. Jag fasar för tomheten som kommer infinna sig så fort han är borta, det känns redan nu olidligt... Fan.


Leo.

På torsdag kväll kommer Leo och hälsar på mig över en långhelg. Känner mig som en kär, astöntig, fnittrig tonåring. En sån där jävel jag hatar! Haha. Men det skiter jag i, det är så mysigt att vara nykär. Kan knappt vänta på att få kramas med honom igen!


Nya tag?

Dags för en stor förändring. Jag känner mig klar med det jag gör nu. Jag känner mig, trots en hel massa underbara vänner här i Skåne och en fin tillvaro här rätt ensam. Kanske för att jag träffat kärleken. Vem
Vet. Men jag är trött på att gå till samma jobb varje dag, jag är trött på att gå till samma matbutik och handla samma mjölk och kyckling och tvättmedel av samma kassörska varenda gång. Det har varit en fantastisk resa och jag har lärt mig otroligt mycket. Men nu vill jag något annat med mitt liv. Det är bara på planeringsstadiet ännu, men det kan nog bli något av det här. Dags att börja planera på riktigt. Varför fastna i nåt som inte gör en lycklig på riktigt i längden..?


A walk down memory lane.

Igår hade jag en riktigt nostalgisk dag. Satt och kollade igenom mapp efter mapp på datorn, foton från tider som sen länge är borta. Människor man känt och människor man älskar eller fortfarande älskar. Det var tungt, satt och lyssnade på musik tillhörande den tiden.. Saknar många delar av allt det där, Norrköping, alla där, hur livet var då och alla nätter med vänner på fyllan, alla utflykter, resor och galna upptåg. Men nu är det nu och det finns så långa nya minnen att skapa sig.

Jag längtar efter att få träffa Leo igen, och se vad framtiden har att ge oss. Just nu är det otroligt tungt att ha nära 100 mil som skiljer oss åt. När allt jag vill egentligen är att ha honom intill mig varje natt. Men det är så väldigt fint att få vara kär igen. Jag har inte varit nykär sen 2006. Och denna gången känns det så mycket starkare.


Hösten tvåtusenelva.

Nu har hösten kommit. Och den har aldrig varit mer välkommen än nu. jag har alltid avskytt hösten, men en person har kommit in i mitt liv och gjort det vansinnigt ljust. Jag ler, jag är glad, jag oroar mig inte för framtiden. jag bara är och ser framemot vart livet än för mig. det betyder jättemycket.  om en vecka styr jag kosan upp mot Hälsingland och bara mår bra några dagar!


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0