Alvh

Jag sitter på ett tåg till Malmö. Efter den mest värdelösa semester någonsin. Skulle ju haft en underbar vecka hos den finaste mannen jag känner. skulle ju bara få njuta av skogens lugn och hans trygga armar. Och av rösten som får det att pirra mjukt i magen och hela min själ att le. Men ödet ville annat. Jag blev kvar i Norrköping 6 dagar. I ett mycket förvirrat, nedslaget och hopplöst tillstånd.

Vintern är inte till för oss. Naturens makter står vi inte emot. Och vad som väntar oss vet vi inte. Bara att nåt väntar.

Jag hoppas våren håller all lycka i sin famn och att jag snart får hålla Leo i min.