Alvh

Jag blev bjuden på teater ikväll. "Fem gånger gud" hette pjäsen.

Den handlade om: bara drömmar, ingen verklighet. Upprättelse,förtvivlan, jävla massor humor och enorma skuldkänslor.
Svårt att förklara pjäsen och du som läser detta är säkert inte intresserad av teater heller. Men när jag sitter där i publiken, ser skådespelarna gestalta, tala, dansa och leva ut, då längtar jag efter att själv stå där, med allt ljus i ansiktet, publikens uppmärksamhet riktad mot mig. Men ändå inte mig utan en person som jag spelar och ger liv åt.

Det är en fantastisk känsla och nu är det 2 år sedan jag själv fick stå där. Men jävlar det var den bästa tiden i mitt liv. Först var det "En uppstoppad hund" med en jättestor roll. Sedan var det "Isbjörnarna" med en ännu större roll. Jag njöt, jag LEVDE! Är det något som får mig att sväva så är det teatern. Jag ska inte ta uppehåll något mer, i höst är det jag som går med i en grupp igen.

Tack älskade Adam för att du bjöd mig ikväll!