Sveriges största kaktusodling.

Jag läser återigen Marcus Birro. Jag köpte tre pocket på en gång. Nu läser jag " Att leva och dö som Joe Strummer". Jag älskar språket, beskrivningarna och alla referenser till artister och låtar. Det är vackert.

men det jag ville komma till, som min rubrik syftar på är inledningen på boken. Så träffande och så bra. Boken börjar med en beskrivning av Norrköping nämligen:

" Jag bor i en stad som har Sveriges största kaktusodling.
Det är ingen turistmagnet direkt. Nästan ingen åker hit om man inte måste.
Man blir som guldfisken som som stöter emot glaset vid varje vändning. Man
har ett liv, en vardag. Man ser om sitt hus. Man värnar om sin familj, om man
har någon, annars sig själv. Norrköping är en stad för vanligt folk. Sådana där 
som kikar genom titthålet i ytterdörren innan de går ut. Dagarna går. Livet tröskar
sig fram. Det är näringsfattigt det mesta. En kaktusodling behöver inte så mycket
vatten."
 


Gissa varför jag flyttade ;)


Tisdag!

Jasså så ni är några smygisar som läser alltså ;) jag kollade just statistiken!


idag fick jag höra att jag är "Stabil" och "har skinn på näsan", det gjorde mig väldigt väldigt glad att någon utomstående ser mig sån. för jag kan ärligt säga att efter ha kännt mig i hela mitt liv, har jag aldrig uppfattat mig som sådan...

Nu ska jag iväg på tisdagspub!


Gnäll...

Vilken tråkig kväll det blev.. Alla bangar och jag ville ha världens superavslutning på min semester. jag antar jag är gnällig och bortskämd. Men om alla bara sagt innan att de inte velat så hade jag kunnat få vara på fest i åby, med alla gamla vänner och med världens finaste Jenna. :(

men vadfan. vad gör det egentligen ? medan jag sitter här och gnäller över en utebliven festkväll, så kämpar en av de bästa människorna jag vet emot en obotlig sjukdom. livet är så jävla orättvist och jag borde ta mig fan nästan se det som ett privilegium att kunna vara så pass frisk att sitta här och orka tycka synd om mig själv.

Snälla, jag pallar inte mer. Kom, bara kom och håll om mig och lova mig guld och gröna skogar. jag orkar inte på egen hand, jag gör inte det. på riktigt.

Roskilde 2011

Hej världen!

Vilken galen vecka vi haft, jag och freja!

Vi började med midsommarfiradne på fredagen med Erica, Rodde och gänget i Rönneholmsparken i Malmö. Med allt som hör midsommar till, blommor, sill, snaps, midsommarstång och ringdans. Även femkamp och grillning hann vi med. Undertecknad blev lite för full och drog sig hem med freja i släptåg rätt tidigt. på Lördagen hade Rodde fest som vi gladeligen intog!
Sedan på söndagen packade vi ihop oss, festivlastylade oss deluxe och åkte raka vägen ner till stationen för ROSKILDE!!!!!

Kom dit rätt sent och fick leta tältplats som galningar, men tillslut hittade vi ett bra ställe och slog upp vårt utslitna tält och ägnade resten av dagen åt att bekanta oss med grannar, camping och matställen. SJUKT STORT!!
Vi var där Söndag- Måndag, så lite över en vecka och vi hann med så sjukt mycket. Bra band exepelvis Kings of Leon, The strokes, Iron maiden, Arctic monkeys, Bright eyes, Timbuktu, Hoffmaestro, my chemical romance och lykke Li. Blandat kompott!

men vi har haft det grymt!

Vi har sovit i tält, vadat i lera, bränt oss i solen, skrikit och sjungit oss hesa, dansat tills solen gått upp, kysst vackra pokar, druckit oss berusade och somnat till campingens dunkande högtalare. Vi har kramats med okända och high-fivat förmodligen varenda festivaldeltagare. Vi har återigen fått uppleva festivallivets magik. och jag är så tacksam. Nu har jag blivit sjuk, men jag längtar redan till nästa år.

Tack freja för en grym festival, återigen! WE DID IT!! PARTY!!!!!
roskilde.11
Inför Roskilde.


RSS 2.0