A walk down memory lane.

Igår hade jag en riktigt nostalgisk dag. Satt och kollade igenom mapp efter mapp på datorn, foton från tider som sen länge är borta. Människor man känt och människor man älskar eller fortfarande älskar. Det var tungt, satt och lyssnade på musik tillhörande den tiden.. Saknar många delar av allt det där, Norrköping, alla där, hur livet var då och alla nätter med vänner på fyllan, alla utflykter, resor och galna upptåg. Men nu är det nu och det finns så långa nya minnen att skapa sig.

Jag längtar efter att få träffa Leo igen, och se vad framtiden har att ge oss. Just nu är det otroligt tungt att ha nära 100 mil som skiljer oss åt. När allt jag vill egentligen är att ha honom intill mig varje natt. Men det är så väldigt fint att få vara kär igen. Jag har inte varit nykär sen 2006. Och denna gången känns det så mycket starkare.


Hösten tvåtusenelva.

Nu har hösten kommit. Och den har aldrig varit mer välkommen än nu. jag har alltid avskytt hösten, men en person har kommit in i mitt liv och gjort det vansinnigt ljust. Jag ler, jag är glad, jag oroar mig inte för framtiden. jag bara är och ser framemot vart livet än för mig. det betyder jättemycket.  om en vecka styr jag kosan upp mot Hälsingland och bara mår bra några dagar!


RSS 2.0